Det vackraste jag vet

Jag skulle kunna skriva ett inlägg på en miljon ord nu, men jag vet inte hur jag ska formulera mig.
Idag gör det ont i hjärtat, tårarna har bränt mot kinderna och det kommer förmodligen fortsätta i den stilen. Ikväll är sista gången jag får hålla om en av mina allra bästa vänner, Bäkka. Inom en väldigt snar framtid packar hon väskar och beger sig 41 mil i landet, för att plugga i Hultsfred. Självklart är jag världens gladaste vän för hennes skull, som kom in på skolan hon sökte osv. Men samtidigt så känns det så jobbigt. Jag har gjort i princip allt tillsammans med henne de senaste två åren och nu plötsligt så ska vi inte få göra allt tillsammans längre för det är omöjligt med den distansen mellan oss. 

Alla sjuka, störda, fina, underbara, crazy, helt skeva, mindre bra och bästa minnen vi delar tillsammans, så kul som vi haft tillsammans går inte ens att sätta ord på. Hon har funnits för mig och dragit mig upp till ytan igen när jag varit påväg ner till botten, ibland även snuddat vid den. Det är hon som följt med mig på alla sjuka upptåg, som till exempel när vi spontant hängde med grabbarna ner till Västerås eller när vi åkte på Sweden Rock. Eller som när vi liftade med någon helt random på Getaway och fick lura i han att vi var lesbiska. Alla nätter vi skedat med varandra i pappas dubbelsäng eller alla saker (höhö) vi delat på. Som när vi sa att vi skulle ha en vit månad i januari men söp mer än någonsin, alla zumbaliboxar vi har druckit upp, alla gånger vi legat i varsin soffa på uh och bara pratat om livet. Spontana utgångar med vin på en parkbänk, korvfesten, alla partaj tillsammans med dom andra tjejerna i vårt underbara gäng. Det här är bara fåtal minnen, skulle jag skriva alla skulle den här sidan lagga ihop I guess. Det kommer bli så otroligt tomt här. Vem ska jag nu skeda med, dricka öl med spontant en onsdag, dela på allt med, ta spontana långpromenader klockan elva på kvällen? 

Nästa sommar ska iallafall bli den mest fantastiska någonsin, då drar vi på alla vi har råd med, lever loppan och bara skiter i att nästa höst måste vi bo 41 mil från varandra igen. Du känner mig nog bättre än vad jag känner mig själv, min pappa och storasyster ser dig som en i familjen och är inte vi med varandra på en dag så undrar direkt mina föräldrar om något är fel. 

Jag älskar dig och jag är så otroligt jävla tacksam för alla stunder jag har fått spendera tillsammans med dig. Några av de bästa minnena jag har, har jag skapat tillsammans med dig. Jag vill aldrig vara utan dig, du är för bra för att vara sann. Min terrortwin, min spontana fru och någon jag aldrig skulle klara mig utan. Jag hoppas du får det helt jävla awesome nere i Hultsfred så ska vi ses så fort det finns tillfälle. Ingen mig utan dig, det vet du. ♥



 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0